Tre män och en båt

Hur man kastar pengar i sjön…

Fordonsförbannelsen

Posted by kottvar on October 7, 2006

Ungefär alltsedan jag vid arton års ålder köpte min första bil har jag besvärats av en fordonsförbannelse. Den tar sig olika märkliga uttryck. Kort förklarat är det som så att mina fordon och saker kring dem tenderar bråka avsevärt mycket mer för mig än för andra. “Nänä”, tänker du kanske, “mina gamla rishögar bråkar de med!”. Jag har dock experters ord på att jag är svårare drabbad än de flesta. Detta har dock fört en god sak med sig: jag är av ren frustration piskad att lära mig meka. Någon särdeles stor teknisk begåvning har jag inte, så det är nog en ganska bra morot. Att skippa fordon är inte ett alternativ. Dels är min kärlek till båtar och Folkabussar stor (men sorgligt nog obesvarad), dels kan jag inte ens gå utan att saker (skor) går sönder. Jag har en gång slitit ut ett par Dr Martens på en sommar. Vågar knappt tänka på vad som händer om jag en dag blir rullstolsbunden.

Men, för att komma till rätt ämne, så tänkte jag skriva några rader om transporten av Posidonken. När vi köpte henne låg hon alltså i Sjötorp. Byn där jag växte upp. Göta Kanals utlopp i Vänern. Eftersom vi bor i Göteborg var det ganska jobbigt att inte kunna fara ner och snickra när man hade några timmar över, utan vi körde de 20 milen upp ungefär en helg i månaden och så snickrade vi så mycket vi orkade innan vi var tvingade att ta oss tillbaks till Göteborg. Snabbt uppstod alltså önskan om att transportera ner båten till Göteborg. Flera försök gjordes. En gång kände skepparn (vi hade inte de rätta licenserna själva) sig inte trygg med hennes nedgångna skick. En gång hade startmotorn tokat ur. En gång fick vi inte igång pumparna och vände redan efter några få sjömil eftersom det fanns visst läckage och vi inte kände oss tillfreds med säkerheten. Till slut kom vi på varför det höll på såhär: min fordonsförbannelse. Därför beslutades att vid nästa försök skulle jag köra följefolkabuss under transporten över Vänern, och så skulle vi göra ett försök att byta i Trollhättan. Detta var i juni 2005. Vi hade efter en del tjat lyckats få oss en gästplats vid Gullbergskajen i Göteborg. De eminenta bröderna Richardsson hade anlitats till att hjälpa oss med det elektriska och framförandet. Denna gång gick det nästan helt utan incidenter. Ja, jag är helt övertygad om att det var för jag höll mig på land ända till nedersta slussen i Trollhättan. “Och följefolkabussen, då?”. Jodå, hon gick la sådär…

One Response to “Fordonsförbannelsen”

  1. […] har ryggont och en bra kamera). Allt klart, låter det som, va? Nehej du, bakom hörnet lura alltid fordonsförbannelsen. Då Zoid ringde båtvän Kalle upplyste han oss om att Zina förlist vid kaj. Just precis där vi […]

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

 
%d bloggers like this: