Tre män och en båt

Hur man kastar pengar i sjön…

Bottenkänning och dissekering

Posted by kottvar on July 6, 2009

I helgen seglades det. Efter åratal av stolt båtande utan grundstötningar är jag nu uppe i ett flertal bara i år. Inte med Posidonken. Henne har vi inte ens startat motorn på denna säsong heller, men det är vårt mål att göra det. Förhoppningsvis mot slutet av augusti. Det var med Vänerflottans PB63’a M/S Mysing som jag dels i Kilmarssundet (mellan Torsö och Kalvöarna), dels i Fågelöviken testade bottenbeskaffningen. I Kilmarssundet var jag väl medveten om att det – trots utprickad led – är knixigt värre mellan stenarna. Därför stod Häpnadsmannen i fören och spanade ner i vattnet. Det var bara det att den lokala populationen av bromsar/blinningar hade ett samarbete med Lakakoffa (Vänerns sjöodjur vilket vi glömt offra till) varför de anföll Häpnadsmannen just i lagom tid för att få honom att tappa koncentrationen. Jag körde dock synnerligen sakta så det räckte med att han hoppade i och puttade på så var vi flott igen. Sedan fick vi bottenkänning igen i Fågelöviken. Mitt i farleden då också. Andra kör på grund i okända vatten. Sån skit är tydligen inget för mig. Strax efter fotograferandet av nedan publicerad bild av vikingaskepp offrades under hedersbetygelser blåbärssoppa till Lakakoffa.

Mr C har på grund av sina omfattande (läs ordrika) funderingar kring Posidonkens framtida elsystem fått ett exemplar av Biltemas billigaste växelriktare att dissekera. Han kunde inte lova att den skulle fungera för båtanvändande igen men lyckades övertyga mig om att lägga 399:- på en sådan ändå eftersom den alltid kan användas i min kvarvarande (pga tidsbrist avställda) Folkabuss.

090704.02

090704.05

090704.viking

090706.01

090706.02

2 Responses to “Bottenkänning och dissekering”

  1. mr C said

    Snus, skruvmejsel, ficklampa, kretskort och anteckningsmateriel. Känns som en ärlig presentation av mig. Fast det där överflödet som hänger ner på magen får jag göra något åt, illa kvickt. Så kan vi inte ha det! Jag fick för övrigt ihop den igen utan åverkan. Det är ett framsteg.

    För den tekniskt intresserade:
    Inverterarens konstruktion håller, trots sin litenhet och billighet, ganska hög klass. DC:n på ingången switchas upp till högfrekvens och transformeras upp till 230V (gissningsvis lite mer, för att kompensera för senare förluster). Som switchar används två mosfetar (18N06). Dessa är det enda som kyls via kapslingsflänsen. Efter spänningshöjningen likriktas och glättas kraften, för att sedan styras ut i ytterligare fyra mosfet-switchar (ej kylda 05N50), två till varje halva av växelspänningen. Slutligen går (den -troligen- pulsbreddsmodulerade) utspänningen genom en filterdrossel på toroidkärna. All switchning styrs från en 8-bitars enchipsdator (EM78P458) med optokopplade utgångar. Jag funderar lite över möjligheten att snatta styrelektroniken och stoppa i en ny låda, med strömtåligare kraftkomponenter och bättre kylning. Risken finns dock att att datorn har inbyggt skydd för överströmskompensering och ändå inte skull låta mig ta ut mer kräm. Fast då kan jag säkert öka värdet på något motstånd för att få ner känsligheten. Ska forska mer i ämnet.

  2. Torben said

    Meget interessant side :-) – gode oplysninger..

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

 
%d bloggers like this: