Från en sluss

Eftersom jag är satt ur spel avseende båtfixande ägnar jag stunder vid nyinköpta skannern istället. Bilden är från transporten av Posidonken från Sjötorp till Göteborg. Bilden tagen i nedersta slussen i Trollhättan. Av det lilla man ser av båten har en hel del gjorts i ordning. Rostskyddsfärgen på räcket är sedan länge övermålad, men på några ställen hade vi varit slarviga så det blir till att göra smålagningar igen någon gång framöver. Stöttorna har slipats och fernissats. Relingen är vitmålad. Bänken har målats i en härlig röd ton, det blir nog ytterligare ett lager av den färgen nästa år. Men det jättetunga ankaret har inte flyttats från sin plats i fören. “I’m the king of the world!” tror jag den ropar till sina ankarkompisar.

Ynkedom

Ich bin krank. Igen. Vilket slöseri med två fantastiska målardagar att ligga hemma med magont.

Trikoloren

Idag liten givande stund. Skulle egentligen cyklat hem men tänkte att “…vafan, det är ju bra målarväder och det lär väl inte bli så många fler sådana dagar i år så jag målar lite”. Rött på plåt, blått på fribord, vitt på klys.

…och som han sågade sågade såg…

Jag trodde att han skulle komma tillbaks från bilturen med en liten burk vit hammarlack, ett rullstöd och kakor. Det blev bara nästan så. Han kom med en liten burk vit hammarlack, ett rullstöd och en bänkcirkelsåg. Precis lagom till jag hade haft sönder vår kapsåg Power Super. Lagning ej avklarad i afton. Kakor kom senare. Jag kan inte låta bli att publicera en bild från premiärsågningen, den undermåliga bildkvaliteten till trots.

En hyvelns kille

Så då var första plankan hyvlad och klar. En hel del spån blev det, vi kanske skall starta travbana på kajen? Nämnas kan att jag lätt tog plankan under armen, jämfört med samma planka i osågat och ohyvlat skick som krävde bägge våra arm & benmuskler…

…and you will know us by the trail of sågspån…

Förra veckans planerade arbetshelg regnade bort. Då menar jag inte lite fjöligt duggregn, det hade vi stått ut med. Nej, det öste ner vilket jag senare även fick göra med Reservdonken. Men denna lördag blev det en hel del gjort. Relingen bortopererad med hjälp av nyinköpta tappborr. Blivande bordläggningsplankor hyvlade och slipade. Lite rostlagning. Och så förstås lite korv.

View from the afternoon

Gettin jiggy with it

Ett stycke timmerjigg inköptes alltså. Eftersom det var min idé fick jag stå för betalningen, men det är också det enda jag stått för med den mojängen. Jag har inte jobbat i skogen, det har Zoid. Efter en del svordomar under ihopskruvningsfasen, ny inspiration via medföljande instruktions-DVD samt fler svordomar över sågen blev han till slut nöjd med dess funktion. Det blev bara någon decimeter provsågat. Kedjan var för slö och tiden för nära öldags för att inleda skärpning. Vi är inte så bra på skärpning…

Förhållning

Förhållning vid förhalning: Var fler än två! I alla fall om flytetyget som skall flyttas är större än mindre. Idag förhalades den på denna kaj i jämförelse mycket unga båt med för mig okänt namn som tillfälligt legat på vår plats. Att hon låg där var i sin ordning vilket man dock inte kan säga om vädret, mängden tampar samt mängden användbara pollare. Fast alltså främst mängden deltagare. Posidonken ligger ofrivilligt kvar på tillfälliga platsen tre båtar uppåt, tre båtar ut.

Utökad samling

Verktygssamlingen har begåvats med två stycken rubankar i trä. En köptes på Tradera, en fick jag av arbetskamrat Lars som avskedspresent från jobbet. Jag har bytt jobb fast ändå inte, liksom. Men denna blogg skall handla om båten/arna. Därföre, Mowitz, vidare till dagens inköp: motorsåg och timmerjigg. Motorsågen blev budgetmodell denna gång, alltså inte bensindriven. De kostar nämligen fyra gånger så mycket men kommer inte användas så förfärligt ofta. Båtgranne Nico har vänligt nog lovat låna ut sin när behov finnes. Det finns så mycket hjälpsamhet bland fartygsföreningens medlemmar att jag ibland blir alldeles rörd utan att först druckit alkohol. “Stirred, not shaken”.

Beskåda å bilderna Zoids himlande njutning vid första användning. För att inte tala om sista bildens leende. Det är som om han smakat ett av sin fars berömda bakverk. Att Zoid har bandage på sin hand redan före premiärsågning är bara eventuellt förtroendeingivande.