Ispropp – bort!

De senaste dagarna har vädret till min glädje hållit sig något lite över nollan. Att det blir halt och slaskigt är inte det som orsakar glädjen. Däremot har Posidonken haft en envis ispropp i kölsvinet vid aktre pumpar, en propp jag bra gärna vill bli av med. Den hade inte smält helt idag, kanske imorgon. Jag bättrar på smälthastigheten med stunder av värmefläkt. Dessutom har jag bättrat på, eller snarare nytillverkat den av höststorm och snötyngd raserade Alfons Åberg-helikoptern. Jag har också satt upp två takplåtar och pressenning över halva fördäck. Takplåtarna har legat på kajen och skräpat och blivit inspanade av mig. Ingen jag har frågat har velat kännas vid dem, snarare har jag blivit uppmanad av kajvännerna att använda dem. Men för säkerhets skull monterades de utan åverkan ifall någon skulle komma och undra varför jag stulit deras plåtar. Idag var Zoid och jag på kajen samtidigt för första gången sedan i höstas. Detta ska inte tolkas som att vi är osams, för det är vi inte. På hemmaplan umgås vi ofta och gärna kring mat. Något fortsatt upphuggande av den sista biten av Ziva var för dagen inte aktuell, den är fortfarande täckt av is och snö. Däremot blev det aktuellt med semla. De är ju bara pudrade.

Läsarbidrag

Från en bloggföljerska har vi fått följande bild. Den är hämtad ur en broschyr av okänt årtal. Den överbyggnad som Posidonken (som är båten i mitten) har på denna bild var utbytt när vi köpte henne. Den på bilden är snyggare. Just nu har hon ju ingen överbyggnad alls, vilket huvudsakligen kommer sig av att taket var i uselt skick. Vidare kan sägas att Gulli, båten bakom, enligt uppgift från avsändaren nyligen sjunkit vid kaj någonstans i Norrland. Första båten heter Lövö. Om henne vet jag just nu intet. Den fina och ganska rejäla masten på Posidonken var byggd av aluminium. När vi tog över henne hade den en liten skada som vi ämnade fixa, men efter att vi monterat ner masten blev den blev tyvärr stulen så det blir till att tillverka en ny. Radarn har vi kvar. Stort tack till Annika för detta bidrag!

Språkfundering

Jag nämnde i ett tidigare inlägg att det finns vissa tveksamheter till vad det egentligen heter när man klätt sin båt med kopparplåtar. Ja, inte hela båten men väl längs vattenlinjen. Jag har skaffat mig en bok om hur man bygger sig ett fritidshus. I den kallas det förhydning. Visserligen med annat material men det är samma sak som avses. Det får mig att undra över hur man ska använda detta ord i andra former. Verbform förhydna låter jättekonstigt medan förhydra känns mer fungerande. “Båten är förhydnad” likaså, medan “båten är fördhydrad” ligger bättre i munnen. Och vad är en hydna? En hydra är ju ett vidunder. Precis som Posidonken. Man vidundrar henne, alltså. Kanske. “Båten är vidundrad”. Inte blir jag mycket klokare av min ordbok. Där står det:

Förhyda bekläda, överkläda (t.ex med en metallplåt) förhyder, förhydde, förhytt. Förhydning –en; ar.

Då borde det vara klart, men det tycker jag inte det är. FÖRHYTT? Nä. Vår hytt ligger strax för om midskepps.

Här följer en bild på ett vrak som inte tillhör oss.

Kylan

Jag gör alltså inte så mycket just nu på Posidonken. Inte annat än att titta till henne och skotta fördäck och liknande. I containern har jag gjort några värmarexperiment. De experiment som består av metallburkar, t-sprit och öppen låga görs bäst utomhus. Bifogar bilder på hur sjöfart och tåg klarar vintern på olika vis. Men det har många kanske redan märkt. Avlasta järnvägen genom att bättre utnyttja våra farvatten, tycker en som uppskattar båda dessa transportslag.

Skadeglädje

Har inte varit nere på kajen på 6 veckor eller så, men Kottvar var nere i mellandagarna. Tydligen så ligger Lärkan på botten igen… Föreningen hade börjat hugga upp henne innan vintern slog till och hon gick samma öde till mötes som Ziva. Lite skadeglad blir jag ju, för det var ett jävla pikande från magsura gnällspikar i styrelsen när Ziva låg på botten. Dessutom kommer de få ett helvete med att bärga resterna av Lärkan med tanke på att hon är ännu mer rutten än vad Ziva vad (som knäcktes i fyra delar när vi bärgade henne…).

Men på nåt sätt så är väl det här mitt fel också, trots att jag inte ens är medlem i föreningen längre…