I sista sekunden…

…kom Reservdonken ur vattnet. Foppa ringde mig nämligen och berättade att han fått ordning på sin lyftkran och lyft upp Reservdonken på sin båt. Det var sannerligen en lättnad! På något vis ska jag nu få hem henne till mig så att jag kan laga hålen i akterspegeln och förhoppningsvis byta ut distansmaterialet i durken. Den dränkta snurran står i min snickarbod och har så smått börjat gås igenom. Trots att jag pratat med Foppa ganska många gånger den senaste tiden glömmer jag varje gång att jag även ska prata med honom om att modernisera fartygsföreningens hemsida. Påminn mig, är ni snälla.

Samma visa

Till slut fick Zoid och jag upp Reservdonken ur sitt halvsjunkna tillstånd på ett så tryggt vis att snurran kunde plockas av och den nedre hålet i akterspegeln provisoriskt lagas. Zoid gjorde även en rejäl städinsats i konntäjlern. Denna arbetsdag hade vi den femte januari. Sedan dess har jag flyttat Reservdonken till Foppas kran. Tyvärr kvarstår elfel på kranen trots lagningsförsök från Foppa. Troligen kabelbrott. Reservdonken ligger alltså kvar i Göta Älv trots att jag har försökt få upp henne på land sedan oktober! Efter detta har jag bara varit nere och tittat till båtarna. Det kommer inte hända så mycket mer på ett litet tag. I fredags fick nämligen jag och Seglaradvokaten en son. En av mina fellow båtnördar uttryckte att det var utmärkt, ty med tanke på hur långsamt det går med renoveringen av Posidonken kan man numera se det som ett projekt för två generationer. Jag hoppas pojken blir infrastrukturminister när han blir stor. Då ska pappa tjata om att vi måste ha mer fraktfart på Vänern.

Boat goes up, boat goes down

Tredje bärgningen av Reservdonken denna blåsiga, fuktiga, varma vinter skedde under kvällen. Någorlunda smärtfritt gick det, nu när vi börjat få in snitsen. Men bäst skulle det gå med en pump och person till. Kan förresten även tillägga att pumpen som renoverades i förra inlägget nu fungerar klanderfritt. Hursomhelst hade vi även blivit lovade hjälp med att få upp henne på land med en riktig mobilkran och allt. Bara det att riktigt mobilkran gått sönder. Vi försökte oss på att ta upp henne genom att dra henne över kajkanten med hjälp av bil rep, talja och handkraft. Det projektet slutade med att hon sjönk igen. Nu vet vi att denna metod ej fungerar med nämnda bil samt en mängd trossar i vägen. Reserdonken ligger alltså åter i marvatten, men nu är hon förtöjd i kajen istället för Posidonken.