Vattencykel

Valdagen såg för mig ut på följande vis: Sova (hade jobbat natten). Rösta. Äta valpizza med Seglarjuristen, Häpnadsmannen och Corny. Åka till Gullbergskajen och köra vattencykel. Jamma med bror. Jobba. Förfäras över valresultatet.

Men eftersom denna blogg handlar om båtar ska jag nu presentera senaste dumma idén: Vattencyklarna. Jag har alltså importerat denna lysande produkt i ett blygsamt antal exemplar. Premiären skedde förra helgen då jag, Häpnadsmannen och Tysk-Matte monterade och provkörde. Fast jag provkörde nästan inte alls. Det var meningen att jag skulle ta premiärturen men när jag embarkerade flöt pontonen/utriggaren iväg och därmed var jag dödsförskräckt en lång stund. Uppstyvning skedde genom att jag denna gång lånade våtdräkt av Häpnadsmannen samt rustade mig i flytväst. Det var inte så kallt men däremot ganska blåsigt. Detta var dock inte något problem utan sågs som en utmaning vid krängningstest. Testet utföll till belåtelse. Tyvärr körde jag barfota, glömde ta med mig tofflor. Jag har sannerligen inga lädersulor så det var lite ovant för fötterna vilket gjorde att det gjorde ont när jag skulle testa hur fort jag kunde köra. Dock vet jag från förra testet att båtgranne Calle kom upp i svindlade hastigheter. Kanske ända upp till fyra knop. På det hela var det i alla fall jättekul!

Undertecknad på premiärtur:

Häpnadsmannen betraktas av Seglarjuristen:

Full fart:

Ri och runt

Idag fick jag hjälp av Lars Macgyver med några synnerligen matnyttiga tips avseende konstruktion av mallar. Mycket pedagogiskt och bra. Jag skulle dock omöjligen kunna göra dessa som Posidonken låg, med babord mot Dristigs styrbord. Efter några måttligt vetenskapliga beräkningar kom vi fram till att det nog skulle gå att nyttja strömmen och vända på henne trots att vi bara var två personer starka. Lars råkade visserligen koppla loss både Dristig och Posidonken samtidigt men lyckades så gott som på egen hand fixa nästan hela vändningsproceduren. Jag stod ombord och höll henne fri från vackra men hotfullt stora John Charlton.

Det tidigare nämnda okända vrak som ligger på samma ställe som Ziva – alltså Posidonkens egentliga plats – var för första gången delvis synligt. Ett gäng stålspant syntes några decimeter under ytan mellan Ziva och Dristig. Tyvärr räckte inte ljuset till fotografering. Men här följer två bilder på Lars:

Sekund av lycka

Fortfarande förkyld företog jag mig ett kortare besök på kajen idag. Det var dessutom filminspelning några båtar bort och som den filmare jag (även) är tog jag den hänsynen att inte köra några av våra ljudliga maskiner. Kletade lite spackel på den tillfälligt blottade containersidan, fixade lite presenning som hamnat snett, ordnade en öppning i dito för lättare ombordstigning och kollade pumparna.

Men vad som gjorde mig helt salig var något annat. För första gången på alldeles för länge vred jag om huvudströmbrytaren i maskinrummet. Sedan gick jag upp i styrhytten och vred för bara någon sekund om startnyckeln. Detta var egentligen bara för att köra startmotorn i syfte att baxa, men det gav en oväntad och varmt välkommen stund av lycka. Ljudet av motorn som gick runt tog mig, trots att det varade så kort, ut längs älven, ut på havet, bort mot horisonten. I alla fall i tanken. Jag får nog ta och byta den där impellern och starta motorn på riktigt någon dag snart.

Vattnaren blir bevattnad

Jag hoppas få hjälp av Lars MacGyver någon gång under veckan. Han behövs som stöd eftersom jag kört fast när det gäller att konstruera mallar. Fjorton löpmeter ri inköptes. Wikipedia förklarar ri på följande sätt: Ri, -(e)t, -n, en tunn böjlig ribba använd för ritning av krökta linjer, kurvlinjal.

Kustbevakningen tyckte kanske att vattenståndet i Göta Älv var för lågt. Här försöker de fylla på:

Glugg

Båtgranne Calle ringde och väckte mig på förmiddagen. Han undrade om jag kände till att någon ämnade köra iväg med grann-containern och därmed gjorde åverkan på vårt fina och hos somliga tydligen impopulära extra-tak. Det gjorde jag inte. På grund av förkylning gjorde jag mig ingen stress till kajen. När jag framåt eftermiddagen anlände för inspektion kunde jag notera att det hos oss mycket populära extra-taket klarat sig hyggligt även om vissa stöttor får fixas till någon gång före första snön. Jag gladdes även åt att nu kunna göra lite rostlagning på den blottade sidan. Framifrån ser det ut som om container-raden tappat en framtand. Kanske var det en mjölk-container.

Som medlem i fartygsföreningen har man rätt till att ha en container på kajen. Man kan även ansöka om att ha ytterligare en. Den i mitten är Posidonkens, den direkt bredvid delar vi med Calle.