Inspiration via Linnea

I höstas tipsade mig en båtgranne om en bok som han hade haft mycket glädje av när han renoverade sin nu mycket fina fiskebåt. Jag skulle gärna få låna hans exemplar. Det visade sig helt snart att detta var precis den bok jag letat efter i flera år utan att veta att den fanns. I boken “Linnea – en svensk fraktseglare” berättar författaren Egil Bergström om hur han köper sitt träfartyg i slutet av 60-talet och om sina äventyr med båten, vilket inkluderar hur de omfattande renoveringsarbetena gått tillväga. Boken inleds med båtens historik, bland annat genom en liten berättelse författad av en farbror som i sin ungdom arbetat på fartyget.

Egil är inte en kille som ger sig. Finns det inget varv får man väl bygga sig ett. Skutan har fått kattrygg? Kan man väl ordna.

Jag insåg ganska fort att jag behövde ett eget exemplar av boken eftersom jag högst troligen kommer återvända till den många gånger. Ett antikvariat i Norrköping försåg mig. Ungefär halvvägs kommen känner jag att det var en mycket bra investering.

Rasera

Nästa storm var för mycket för Alfons Åberg-helikoptern. Trogna läsare vet att detta är vårt noa-namn för den flera gånger omgjorda täckningen vid babords dörrar. Den har klarat ett flertal stormar men den senaste blev alltså en för mycket. The Alfons Åberg-chopper is no more, it’s fullkomligt raserad. Även andra delar av övertäckningen tog stryk så nu regnar det in igen. Känns som ett steg bakåt att åter behöva ställa ut hinkar och åka och tömma dessa. Jag hade tänkt ägna den lilla tid jag just nu får över åt maskinrummet. Det får alltså vänta något.

Simone

Idag, efter att ha varit och provat några trevliga rätter vi ämnar servera vid ett kalas några båtar bort om ett par veckor, svängde jag förbi för att inspektera stormens skadeverkningar. De var få. En presenning hade blåst på sned och ena takplåten som ligger på virkeslagret hade vänt sig. Verkligen inget att oja sig över. Inte hittade jag några roliga strandfynd heller. Nä, hårdare stormar än såhär ska vi nog klara. Tur vi inte ligger i Varberg.

Tio brev till en vän VIII

Hej GH!

När jag rotade i materialhögen efter lämplig planka att använda till översta fribord hittade jag ingen som riktigt passade. Det skulle fungera att göra två stycken korta bord men det finns ganska många nackdelar med en sådan lösning. Efter tips från svärfar fick jag tag i en norrman som hade lämpligt virke. Jag skulle alltså bara köpa mig en planka. Det slutade med att jag köpte en hel container full med braåha-saker. Nej, nu slirade jag visst lite på sanningen. Jag köpte virket, ekspik i utmärkt storlek, två dunkar tjära samt en mängd helt ohyggliga tvingar som han en gång i tiden smugglat från Egypten. Själva containern ska de två trevliga ungdomar som köpt grannbåten Brutal ha, därtill ett ankarspel, en kaffebryggare och mängder med saker. Prismässigt gjorde vi ett fynd kan jag lova. Idag har jag med hjälp av en som har samma förnamn som jag tömt container i fråga på våra saker. Det var lite bråttom eftersom ungdomarna dels behövde utrymmet, dels nog ska isolera containern. Det innebär att jag måste rensa och sortera. Bra! Nedan bifogas en bild där en monstertving jämförs storleksmässigt med en tändsticksask. Jag hade ingen Solstickan så det fick bli från Huvudleverantören istället. Visar också en bild på den gamla fina båten Oskar. Ägaren har beslutat hugga upp henne efter många år på kajen. Galvanisk korrosion (skulle kunna vara ett fränt namn på ett punkband) hade medfört att hon behövde byta så många plåtar att det var bättre att skicka henne dit båtar åker för att dö, nämligen Hisingen.

Hej och god natt så länge!

Tio brev till en vän III

Hej GH!
Vad fartygsföreningen anbelangar har vi kommit en bit framåt med det utdragna klubbhus-projektet. Eftersom vi sålde den vackra gamla bogserbåten Sverre fick vi pengar till att köpa takstolar. Dessa började monteras i helgen, visar två bilder på evenemanget. Vidare gällande tak är nu Posidonkens hela styrbordssida från däckshuset och akterut intäkt med riktiga takplåtar (begagnade från förra containertaket) med presenning utanpå. Idag fick jag hjälp av Zoid med den lite krångligare styrbordssidan. Här behövde man vara två, dels för att det är trevligare, dels för att det var tyngre. Vi kom långt, särskilt som vi inte hade så många timmar på oss mellan skola och repning med punkbandet. Orsaken till att babordssidan är mer besvärlig är att relingen är bortmonterad. Vi stärkte upp den provisoriska relingen så att den ska hålla för tunga takplåtar med kommande snölast. Nu är de rejäla takplåtarna slut. Vi har fått tillstånd av Foppa att plocka från hans förråd av plåtar, dessa är dock av betydligt tunnare plåt. Bra när man ska lyfta dem, dåligt när de ska lyfta sig själva. Man får bygga ram till dem. Den första blev inte så bra. Något provisorium får jag nog strax byta ut. Bifogar bild på Zoid när han kör skruvdragare. Nu är klockan sen och jag har varit borta hela dagen. Här vankas gosa med sin bäbis samt läsa en bok om hårdrock innan John Blund kidnappar min kaotiska själ.

Ha det utmärkt till nästa gång!

Hälsningar Kottvar

Aktiviteter i juli

Att jag inte skrivit på ett tag betyder ej heller denna gång att jag varit inaktiv. Det är jag visserligen ytterst sällan, men jag gör ju även annat än att greja med min båt. Ibland för mycket annat. För någon vecka sedan var Fartygsföreningens ordförande hemma hos oss och konsulterade min sambo Seglaradvokaten i juridiska spörsmål. Då vi pratade om våra respektive båtprojekt nämnde jag att det varit en del besvär för oss att hitta ek i bra storlek för friborden. De har varit för korta, för tunna, inte tillräckligt breda eller så har de befunnit sig för långt bort för vettig transport. “Men jag har ju ekstockar liggande som går att använda” sa han. Därför spenderade jag två dagar i Lerum med att försöka tillverka plankor. Vi fick inte till det men det var oerhört lärorikt. Dessutom körde jag sönder vår motorsåg och fick en bra anledning att skaffa en ny. Och misströsta ej: Vi fick tag i en ytterligt fin stationär såg med en snäll farbror som ska hjälpa till att få det sågat på rätt sätt. Han hade också den goda smaken att inneha en Grålle i finfint skick.  Bilder finns ej eftersom kameran var med sambo och barn på Orust. Där spenderade jag helgen. Vi fick oss en tur med svärfar i den nästan hundra år gamla föreningsägda samt med tändkulemotor utrustade Polstjärnan. Sämre båtdebut kan ett litet barn få. Grabben på kappen, det är jag.

Fortsatt takfix del III

Det nya taket till fultainern är klart och första lagret takpapp är lagt på konntäjlern. Jag är förresten medveten om min inkonsekvens när det gäller benämningarna på våra bägge containrar. Jag önskar en lämplig försvenskning av ordet container. Konntäjler blir nog aldrig accepterat. Bifogar rolig länk:

http://www.vanersborgssonersgille.se/documents/Posidonken.pdf

Samma visa

Till slut fick Zoid och jag upp Reservdonken ur sitt halvsjunkna tillstånd på ett så tryggt vis att snurran kunde plockas av och den nedre hålet i akterspegeln provisoriskt lagas. Zoid gjorde även en rejäl städinsats i konntäjlern. Denna arbetsdag hade vi den femte januari. Sedan dess har jag flyttat Reservdonken till Foppas kran. Tyvärr kvarstår elfel på kranen trots lagningsförsök från Foppa. Troligen kabelbrott. Reservdonken ligger alltså kvar i Göta Älv trots att jag har försökt få upp henne på land sedan oktober! Efter detta har jag bara varit nere och tittat till båtarna. Det kommer inte hända så mycket mer på ett litet tag. I fredags fick nämligen jag och Seglaradvokaten en son. En av mina fellow båtnördar uttryckte att det var utmärkt, ty med tanke på hur långsamt det går med renoveringen av Posidonken kan man numera se det som ett projekt för två generationer. Jag hoppas pojken blir infrastrukturminister när han blir stor. Då ska pappa tjata om att vi måste ha mer fraktfart på Vänern.

Allt vi bygger upp ska stormar riva ner

I fredags blåste det upp till storm igen. Ett träd knäcktes över ett av mina uthus och på Gullbergskajen var det ingen idé att försöka gå ombord på sin båt. Det stod nämligen vatten en bra bit ovanför kajkanten. Sålunda tittade man högt upp på båten. Om Reservdonken flutit hade det kanske varit smidigt att ro henne upp på land så hade jag blivit av med torrsättningsproblemet. Men hon var ju alltså sjunken igen. Jag svor en stund åt väder och bilköer och åkte till en annan stad och lekte rockstjärna istället. Mycket roligare.

Idag slumpade det sig som så att jag kom till kajen samtidigt som min bror. Trots att han hade viss tidspress lyckades vi faktiskt bärga Reservdonken. Min teori från tidigare försök stämde, hon har ett hål en bit ovanför vattenlinjen på akterspegeln. Jag kunde inte få upp henne på land idag. Däremot kunde jag förbereda för enklare bärgning om det kommer behövas igen, göra viss (men antagligen otillräcklig) provisorisk lagning av hålet samt preliminärboka upptagning på tisdag. SMHI säger busväder igen, så det ska bli spännande att se hur det går.

Den lagning av övertäckningen som jag och Zoid åstadkom i förra veckan var såklart huvudsakligen havererad. Detta är tröttande. Jag skriver ju bara om hur vi räddar saker, ingenting om hur vi bygger upp. Nu får det räcka. Jag sätter plåt eller plast på skiten istället. Presenningar duger till mindre intäckningar och kortare tid, men i övrigt är de nu fullständigt utdömda från min sida.

Ålarens

Kära fiskare!

Till skillnad från en hel del andra med båt på Gullbergskajen har jag inget emot när ni fiskar längs vår kaj. Däremot har jag något emot när ni tar upp ål. Släpp i dem igen! Ålen är utrotningshotad (mest pga fransmännen som borde ge fan i att fiska glasål) samt ett helt otroligt bizarrt djur. Man får även synnerligen gärna låta bli att slänga dem i Reservdonken.

Hälsningar Kottvar