Städhelg våren 2010

Denna helg höll Gullbergskajens Fartygsförening en av sina välbehövliga städhelgen. Jag var dock endast med idag söndag eftersom jag igår var i Sjötorp och började vårpyssla med Vänerflottans Mysing. Zoid följde inslaget spår och körde abnorma mängder skräp till tippen. Detta år slapp jag dock det slitgörat. Istället satte Calle mig på att sprutlackera containrar. Det var roligt och gott i solen.

Även kompressorer behöver se sig om ibland.

Det utdragna klubbstugeprojektet fick sig en omgång välbehövlig kärlek.

En och annan sopsäck gick det åt.

Calle fixar med färgmunstycket.

Undertecknad sätts i arbete.

Somliga sattes i något tyngre arbete. Containrarna målade jag strax därefter.

Förplägnad.

Nisse är sommarhund på kajen. Om vintrarna sägs det att han bor i lägenhet, men det kan också vara så att han klär om och går omkring som en vanlig man. Nisse har ett intressant tvång: Han kan bara hälsa på folk om han samtidigt bär något i munnen.

Ekipage

Det är klart att om man ändå har både bogserbåt och lyftkran måste man visa upp det för de andra skrotsamlarna. “Kollajarå, kollajarå”!

Antiskav

Då menar jag inte renskav eller fotskav. Renskav är jag för, fotskav är jag emot. Jag är även emot skavning på våra tåg (rep, tamp, tross, snöre men inte skot eftersom Posidonken knappast kommer riggas) och har därför testat två olika varianter. Det är grannbåt Dristigs skrov som trossen skyddas från. Vid dagens utvärdering gick den grå varianten vinnande ur leken. Den är förvisso fulare men betydligt enklare att montera (den är egentligen tänkt som rörisolering), flyter samt jättebillig. Den genomskinliga slangvarianten är som synes lite för kort men det är ett mindre problem. Värre var att den var lite mer besvärlig att montera och justera.

Patria på väg mot Vänern:

Zoid hade planerat ihop bärgning av Ziva helgen som var, men det sket sig. Idag kom båtgranne Foppa (han råkar nämligen heta samma som en ganska framgångsrik svensk idrottare och skäggis) med nytt förslag på bärgninsförfarande, men det får vi nog återkomma till.

Så göra vi när vi slänga vårt skräp

Vilket en del andra på kajen borde ta lärdom av. När två gemensamma städhelger om året uppenbarligen inte räcker till borde det inte vara så svårt att köra till tippen själv. Sådär, då har jag fått gnälla och vara duktig på samma gång.

Så göra vi när vi ta oss en välförtjänt fika:

Skräpbort

Vårdag – hurra! Jag lagade en nivåvakt, bättrade på pressenningar och sopade containern. På eftermiddagen anslöt Zoid. Vi körde ett lass med Zivaskräp till tippen.

Liten hög med skräp, strax på tippen. Calles vattenslang lät vi bli.

Påbörjad lastning. Föreningens släp använder vi ofta och gärna.

Sådärja. Tömt, sopat och redo för nytt lass med skräp.

Bättringsvägen

Som jag skrivit förut: Ibland behövs det inte så mycket för att tillvaron ska kännas roligare. Till exempel kan man ösa sin lille båt, chockerande lätt få igång den vanvårdade snurran och så ta en tur på Göta Älv i sällskap med någon man tycker om. Då är det åter roligt att vara båtägare.