Come little storm

Inatt och idag blåste och regnade det rejält här på Västkusten. Kände mig något lite oroad över hur våra samlingar på Gullbergskajen klarat sig. Det har varit minst en storm varje höst under den tid vi ägt Posidonken, ja, det är väl ovanligt att det inte förekommer någon höststorm. Min gissning är att det blir fler även i år. Varje gång det stormar tror jag att allt möjligt ska gå sönder eller blåsa iväg eller på annat sätt ställa till det, men jag blir alltid förvånad över hur lite förstörelse som åsamkats. Samma sak idag. Jag körde lite pumpar, tömde några hinkar regnvatten och kollade till så att allt såg bra ut. Det enda jag inte gjorde var att ösa Reservdonken eftersom det gungade för mycket. Det stod inte så mycket vatten i henne, kan göras när det mojnat. Lite roligt att vara ombord på Posidonken eftersom hon rörde sig som om vi varit ute på sjön och kört. Vattenståndet i Göta Älv var i jämnhöjd med kajskoningen. Roligt att se båten från ett ovanligt perspektiv. Om det inte regnat kunde jag passat på att måla några delar på skrovet som annars är knepiga att komma åt. Men det regnade. Bärgade en rejäl plankusling ur älven, den låg och skavde med sina spikar mot bottenfärgen på förhydningen/förhydringen (välj själv vilken variant du föredrar).

I helgen var Zoid med och hjälpte mig ta upp segelbåten jag har i Vänern. Att ta upp Posidonken med kran är nog inte troligt att vi kommer göra. Men säker kan man inte vara. Jag har förresten dränkt min mobil samt glömt ta med kameran, därav inga bilder på de senaste inläggen.

Sedan januari förra året är jag ett faderlöst barn. För några dagar sedan blev även Zoid det. Cancer, vi hatar dig.

Sov gott, farsorna.

Maskinrumsförtorrning

Dagens plan att bättra på containertaket gick om intet pga en bortslarvad nyckel. Den dök upp senare, hade gömt sig i en påse, men då fanns det inte tillräckligt med tid. Istället avslutade Zoid ett påbörjat projekt som gick ut på att få en slangkoppling att sluta läcka. När han ändå var igång och gjorde det lite torrare i maskinrummet fortsatte jag på samma tema och gjorde ett försök att täta maskinluckan på fördäck. Detta är någonting jag tänkt på länge, tätningslist var sedan gammalt inköpt. Det är dock ett ganska trist och tidskrävande jobb att få upp luckan. Den är stor, tung och fastsatt med en stor mängd skruvar med den modell av skalle som lättast hoppar ur. Skönt att ha det bakom sig. Passade också på att förbättra skruvhålen genom att stoppa i en halv tandpetare i varje innan jag satte tillbaks skruvarna.