Budgetsnickrandets olika sidor

På övre bilden visas hurusom jag tillverkade fötter till de i tidigare inlägg förevisade bågarna. Spillvirke, handsåg, hålsåg och fyra spik. Funkar hur bra som helst. Idag kom sista bågen upp men presenningen får vänta för det var kallt och blev mörkt. Vi bedömde att man inte kan göra den biten halvklar, har man börjat måste man avsluta vid samma tillfälle. Dessutom är presenningen tung så vi behöver nog låna in extra muskelkraft.

Nedre bilden visar två synnerligen lika paket, inte sant? Den med plåtskruv inköptes i somras att användas för infästning av vinkeljärn då jag byggde hyllor i konntäjlern. Utmärkta skruv. Bra gängor, lätta att sätta i och blir inte sönderkörda av att bitset hoppar ur spår någon gång. Paketet med träskruv höll inte samma kvalitet på långa vägar. Inköptes helt nyss för att bättra på förrådet av skruv i den storleken. Riktig dynga! Ett varv med urhoppat bits/skruvmejsel och de är oanvändbara! Det är enormt irriterande för det blir ju inte heller helt lätt att dra ut dem när det ser ut som en tratt istället för ett plus i mitten. Men så är det med Biltema. Ibland blir man nöjd, ibland blir man less. Ungefär som på krogen.

Gudfadern

Det kommer bli något stort av den tösen!

Take a bow

För den som inte följer denna blogg slaviskt kan berättas att Ziva är den pensionerade fiskebåt som vi delar kajplats med. En gång ett vackert fartyg som använts flitigt även som fritidsfartyg men som nu ligger med murknande bord, skadat däck och en ofta påslagen pump och väntar på upphuggning. Vi embarkerar henne varje gång vi behöver komma ombord på Posidonken (eller Reservdonken för den delen). Zivas ägare har vänligen skänkt oss sina gamla bågar i lättmetall som han använt till vinterintäckningen. Igår fick vi upp två av dessa bågar. Eftersom vi inte haft någon sådan konstruktion tidigare och de inte är skräddarsydda för Posidonken tog det lite tid men ännu så länge är jag nöjd. Förlängning skedde med hjälp av rör från avlidet partytält. Vi får väl se hur många svordomar vi kan sedan när nyinköpta finpresenningen ska på.

På garnerningsfronten inget nytt än. Tips under Demonteringsfundering skall nämligen testas endera dagen.

Den vassa eggen

Ibland behövs det inte så mycket för att vända irritation till glädje. Att slipa en slö kniv till exempel. Först skarpa ord över det oskarpa bladet. Sedan råkar man köpa sig en bänkslip på Jula. Ojojoj vad roligt det var att slipa eggverktyg på en sån! För ett tag sedan ropade jag in “Handbok i verktygsslipning” på Tradera. Den är från 1960 och verkar synnerligen utförlig. Bör nog läsa den noga innan jag kan börja besserwissra mig på området.

Det verkar som om vi trots allt måste såga bort garneringen. Men vi har inte gett upp helt, det finns någon liten idé kvar för att behålla virket i någorlunda intakta längder. Sålunda nyttjas föreningens flotte ett tag till.

Demonteringsfundering

Det är inte lätt att få ihop det alla gånger. Vårt arbete med att renovera babords fribord, stöttor och skarndäck har hållit på länge. För att kunna jobba måste vi ha i alla fall hyfsat väder, vara tillängliga minst två av oss samtidigt samt få våra helsmarta planer att fungera i verkligheten. Ingen lätt ekvation. Just nu funderar jag över hur lossa garnering (innerskrovet, typ) utan att göra för mycket åverkan på dem. Vi vill gärna använda dem igen, tjocka fina friska plankorna. Att dra ut bulten och spikarna som de är fästade med är bara att glömma. De har suttit där länge, möjligen ända sedan hon byggdes 1949. De har liksom växt ihop med träet. Min plan var först att använda tappborren och såga runt dem såsom jag gjort när jag lossat relingen. Det var svårt, borren fastnade och trilskades. Då tänkte jag göra samma operation fast med hålsåg istället eftersom de är tunnare. Kruxet är att jag inte kan använda centrumborren för där sitter ju spikarna som jag ämnar såga runt. Detta resulterar i att det inte går att få någon styrsel på hålsågen. Ämnar kolla efter stativ till borrmaskinen eller konstruera någon egen mojäng.

Men jag fick lite målat idag.