I sista sekunden…

…kom Reservdonken ur vattnet. Foppa ringde mig nämligen och berättade att han fått ordning på sin lyftkran och lyft upp Reservdonken på sin båt. Det var sannerligen en lättnad! På något vis ska jag nu få hem henne till mig så att jag kan laga hålen i akterspegeln och förhoppningsvis byta ut distansmaterialet i durken. Den dränkta snurran står i min snickarbod och har så smått börjat gås igenom. Trots att jag pratat med Foppa ganska många gånger den senaste tiden glömmer jag varje gång att jag även ska prata med honom om att modernisera fartygsföreningens hemsida. Påminn mig, är ni snälla.

Samma visa

Till slut fick Zoid och jag upp Reservdonken ur sitt halvsjunkna tillstånd på ett så tryggt vis att snurran kunde plockas av och den nedre hålet i akterspegeln provisoriskt lagas. Zoid gjorde även en rejäl städinsats i konntäjlern. Denna arbetsdag hade vi den femte januari. Sedan dess har jag flyttat Reservdonken till Foppas kran. Tyvärr kvarstår elfel på kranen trots lagningsförsök från Foppa. Troligen kabelbrott. Reservdonken ligger alltså kvar i Göta Älv trots att jag har försökt få upp henne på land sedan oktober! Efter detta har jag bara varit nere och tittat till båtarna. Det kommer inte hända så mycket mer på ett litet tag. I fredags fick nämligen jag och Seglaradvokaten en son. En av mina fellow båtnördar uttryckte att det var utmärkt, ty med tanke på hur långsamt det går med renoveringen av Posidonken kan man numera se det som ett projekt för två generationer. Jag hoppas pojken blir infrastrukturminister när han blir stor. Då ska pappa tjata om att vi måste ha mer fraktfart på Vänern.

Boat goes up, boat goes down

Tredje bärgningen av Reservdonken denna blåsiga, fuktiga, varma vinter skedde under kvällen. Någorlunda smärtfritt gick det, nu när vi börjat få in snitsen. Men bäst skulle det gå med en pump och person till. Kan förresten även tillägga att pumpen som renoverades i förra inlägget nu fungerar klanderfritt. Hursomhelst hade vi även blivit lovade hjälp med att få upp henne på land med en riktig mobilkran och allt. Bara det att riktigt mobilkran gått sönder. Vi försökte oss på att ta upp henne genom att dra henne över kajkanten med hjälp av bil rep, talja och handkraft. Det projektet slutade med att hon sjönk igen. Nu vet vi att denna metod ej fungerar med nämnda bil samt en mängd trossar i vägen. Reserdonken ligger alltså åter i marvatten, men nu är hon förtöjd i kajen istället för Posidonken.

På blåstfronten intet nytt

Förskräckligt hur populärt det är med storm i år. Är vi uppe i tre eller fyra? BLÄ!!! Hursomhelst var det kanske bra att jag igår inte var medveten om att det skulle storma idag eftersom det då inte är säkert att jag hade börjat bygga nytt tak över babords dörrar. Det hade nog varit andra saker som prioriterats. Laga hålen (just det, plural) i akterspegeln på Reservdonken till exempel. Hon ligger nämligen fortfarande i vattnet, jag orkar inte ens förklara varför. Det blir bara en massa gnäll. Gnällde gjorde också den finfina pump som i flera år använts till att hålla kölsvinet torrt. Det blev till att skruva isär och titta på pumphuset, dock utan att hitta några fel. Det kanske bara var det att hon gick torr. Såhär såg det i alla fall ut:

Lite inhandlat

Icke sönderblåsta delar av presenning åter på plats, delar till ny intäckning inhandlade. Den 1,5 liters Coca-Cola PET med avskuren topp som under alla år tjänat som regnskydd för skorstenen hade blåst iväg. Satte dit en liten hink som ersättning. Man har fin utsikt från taket på styrhytten, tyvärr var det för mörkt för kameran, i alla fall om man som jag avskyr den inbyggda blixten. Sedan hade vi ett ganska givande styrelsemöte. Jag var för första gången inne i bogserbåten Sverre, men även här var det för mörkt. Nu ska jag göra en macka.

Allt vi bygger upp ska stormar riva ner

I fredags blåste det upp till storm igen. Ett träd knäcktes över ett av mina uthus och på Gullbergskajen var det ingen idé att försöka gå ombord på sin båt. Det stod nämligen vatten en bra bit ovanför kajkanten. Sålunda tittade man högt upp på båten. Om Reservdonken flutit hade det kanske varit smidigt att ro henne upp på land så hade jag blivit av med torrsättningsproblemet. Men hon var ju alltså sjunken igen. Jag svor en stund åt väder och bilköer och åkte till en annan stad och lekte rockstjärna istället. Mycket roligare.

Idag slumpade det sig som så att jag kom till kajen samtidigt som min bror. Trots att han hade viss tidspress lyckades vi faktiskt bärga Reservdonken. Min teori från tidigare försök stämde, hon har ett hål en bit ovanför vattenlinjen på akterspegeln. Jag kunde inte få upp henne på land idag. Däremot kunde jag förbereda för enklare bärgning om det kommer behövas igen, göra viss (men antagligen otillräcklig) provisorisk lagning av hålet samt preliminärboka upptagning på tisdag. SMHI säger busväder igen, så det ska bli spännande att se hur det går.

Den lagning av övertäckningen som jag och Zoid åstadkom i förra veckan var såklart huvudsakligen havererad. Detta är tröttande. Jag skriver ju bara om hur vi räddar saker, ingenting om hur vi bygger upp. Nu får det räcka. Jag sätter plåt eller plast på skiten istället. Presenningar duger till mindre intäckningar och kortare tid, men i övrigt är de nu fullständigt utdömda från min sida.

Återställning

Det var under viss tidspress som Zoid och jag igår var på båten i syfte att laga den av stormen sönderblåsta övertäckningen. Mellan mitt sjukhusbesök och Zoids jobb skulle vi försöka hinna ta av de gamla presenningarna (varav blott den ena hade rivits itu), laga ställningen, ånyo bärga Reservdonken samt få på i alla fall den hela presenningen. Någorlunda väl lyckades vi. Tyvärr gick bärgningen om intet. Jag förstår inte riktigt varför hon sjunkit igen. Misstanke finns om att någon spricka eller litet hål uppstått eftersom en av infästningarna till de helt onödiga trimplan som någon tidigare ägare monterat på gick sönder i stormen. Jag tänkte att det borde gå raskt om vi bara använder samma metod som härom dagen. Visst skulle det gjort det om det inte vore för att den i detta fall nödvändiga tredje pumpen fått in vatten i kontakten och därmed var obrukbar (om man inte ville spendera eftermiddagen med att byta proppar). Imorgon ska det bli busväder igen. Rackarns.

Bild nedan är vald eftersom Zoid ser hugstark ut när han klarar av att lyfta en takplåt med en hand.

Operation rescue

Stormen ställde till med mer elände för oss än de tidigare höststormarna gjort. Vi hade precis skaffat henne när Gudrun härjade. Då låg hon dock i Sjötorp som inte drabbades så svårt. Stormen i söndags slet itu stora delar av intäckningen och Reservdonken hängde vattenfylld i sina förtöjningar. Operation rescue fick inledas med att få Reservdonken flott. Vädret var grått och regnigt men vi slapp besvärande vind. Lustigt nog hade jag och Foppa med kranen bokat tid i söndags för att ta upp henne men konstaterade då att under storm inte var lämpligt tillfälle. Så då gick det såhär istället. Jaja. Zoid och jag konstaterade att det var tur att hon var fastlåst i sin kedja eftersom den ju inte har lika stor töjbarhet som förtöjningarna. Vi plockade fram fyra pumpar: Två stycken dränkbara, den utmärkta trädgårdspump vilken hållit Posidonken fri från vatten i kölsvinet i flera år samt den bensindrivna. Störst förhoppningar hade vi till den sistnämnda men den ville inte få till något tryck. Tycks suga luft på något ställe. Istället körde vi igång de andra tre och efter flera försök hittade vi en metod att med hjälp av tross och båtshake hålla relingen såpass mycket över ytan att det pumpades ur mer än det rann in. Ett kämpigt jobb som belönade sig i förnöjelsen med att vår bärgningsteori höll. Jag har gräsligt stor press på mig att plugga fram till ett prov nästa tisdag varför vi väntar med att laga intäckningen. Det blir nämligen ett heldagsjobb. Egentligen borde jag väl inte ens skriva detta inlägg men det är ju ganska mycket roligare än somligt pluggande.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På vinden

Storm har vi ju varje höst. Snart får vi se vad denna ställer till med.

Uppstyvning

Eftersom intäckningen över båten hängt med i minst ett år längre än vad som initialt var meningen har den tagit en del stryk. Igår fick jag hjälp av Häpnadsmannen med viss uppstyvning. Ett problem vi haft är skarven mellan de båda presenningarna. Tidigare har vi hindrat det från att regna in med hjälp av lättviktspresenning under skarven, men denna metod har aldrig blivit riktigt bra. Nu satte jag och Häpnadsmannen istället dit takplåt. Det ska väl inte vika sig i första taget. Vi konstruerade även en provisorisk reling istället för den bortmonterade midskepps babord, detta för att få bättre fall på presenningen där. Vidare satte vi mittenbalken tillbaks där den hör hemma, nämligen i mitten. Under tiden drack vi apelsinläsk.

Undertecknad kör borrmaskin:

 

 

 

 

Undertecknad kör vinkelslip:

 

 

 

 

Häpnadsmannen spikar: