Såattehh…

Båten sjönk.

Inte vår båt. Den har visserligen sjunkit två gånger som vi känner till (en under vårt ägande) och brunnit en gång (1980), men jag håller som sagt koll på henne även om jag de senaste fyra åren tyvärr inte haft tid göra speciellt mycket mer än just hålla koll. Nej, det är båten som ligger utanpå Posidonken som sjunkit. Selma, en rejält byggd träbåt som från början tjänade som lotsbåt. Orsaken till förlisningen är alltjämt oklar, men med tanke på att det brukar sjunka någon båt längs Gullbergskajen varje vinter gissar jag att det antingen blivit en ispropp som spräckt ett rör eller att isen fått tag i drevet (tätningen mellan bordläggningsplankorna) och dragit det med sig ut till havs. Vår båt sjönk av den första anledningen innan vi ägde henne. Däremot är hon skyddad mot den andra anledningen eftersom hon är klädd med plåtar längs vattenlinjen.

Selmas ägare har inte ägt henne speciellt länge och tycks känna sig aningen villrådig över de många expertutlåtanden han får kring vad som bör göras. Jag har min uppfattning klar: alla experter har antagligen rätt allihop och därför bör du göra som du själv tycker verkar bäst. Idag hade han engagerat en dykare samt hyrt en rejäl pump. Tyvärr räckte det inte. Det rann helt enkelt in mer vatten än det pumpades ut. Eftersom orsaken till förlisningen som sagt kvarstår att reda ut gav jag rådet att täcka in henne i presenning. Ständigt denna presenning! Men den har den fördelen att den kommer sugas in mot skrovet där vattnet läcker in och då fungera som tätning. De ska invänta lågvatten och hyra en större pump.

Marsrapport

Det är som det är. Jag pluggar, jobbar och har småbarn. Trogna följare vet att mina båda hobbies musik och båt får gå på sparlåga så länge jag är student. Det är jag förresten inte så förfärligt mycket längre till. Jag tittar till båten ungefär två gånger i veckan. Aktiviteterna då är att se till så att pumpar och laddning funkar, kanske sopa någonstans. Har något av övertäckningen blåst sönder fixar jag det hjälpligt. It aint season…

Årets sista purre

Det där översta fribordet som jag ofta återkommit till är nu helt monterat. Jag trodde att jag skulle kunna göra detta själv. Det är dock inget jag rekommenderar. Eftersom det inte finns någon garnering just nu innanför översta bordet var det inte aktuellt att göra infästningar med genomgående bult. Det var sålunda ekspik som gällde. Två borrhål, ett för försäkningen till skallen och ett för spiken och så banka med två sorters släggor. För att spara på handleden användes den tunga inte i onödan. Jag hade misslyckats med två saker:

En spik blev sned och den har jag inte lyckats åtgärda på något tillfredsställande vis än

Bordet ligger inte dikt an alla spanttoppar. Åtgärd oklar. Möjligen behövs det ingen åtgärd.

Hur som helst hade båtgranne Selmas nya ägare bett om att få ligga utanpå oss under vintern. Därför var vi lite extra piskade (vilket väl bara var bra) att bli färdiga med detta så att det inte stack ut en massa tvingar och var i vägen. Jag kunde dock inte spika den sista biten själv. För att få in skallen i försänkningen används ett verktyg som kallas purre. Det är ungefär som en hammare men man använder ena sidan att banka på och andra sidan mot spikskallen. Ungefär som ett dorn, men med handtag. Men till detta behövde man som sagt vara två. Jag är en upptagen man, Zoid har varit i London. Idag var en fin dag att använda purre.

Trevligt litet klipp

Här kommer det rörliga bilder. Premiär på denna blogg för sådana moderniteter. 

https://www.youtube.com/watch?v=6o4Ilg2LICM

Stegstöld

Någon skojfrisk idiot har stulit vår badstege. Den användes för att minska risken att dratta i Göta Älv och drunkna ihjäl när man behövde komma över relingen ner på flotten eller Reservdonken (som förresten inte blivit sjösatt i år). Jag begriper inte riktigt varför. Den var väldigt praktisk för oss men smutsig och inte i jättebra skick. En ny kostar trehundra spänn. Det här är nästan lika konstigt som när någon stal vår dörr men inget annat. Jahapp, vi får riskera livet på repstegen istället. 

Planka på

Det är väl, genant nog, ungefär två år sedan jag började med mallen till översta bordet på babord. Kanske är det mer. Vi ska nog inte ens fundera över hur länge sedan det var som det gamla bordet monterades bort. Jomen, så blir det ibland.

Idag var det dags att börja montera på den nu färdigsågade och -hyvlade nya bordet på sin rätta plats. Lång och fin – precis som jag – har hon legat med tyngd på mitten ett litet tag för att kanske få en böj på rätt ställe. Hon är rejält tung, två tum tjock och närmare fem meter lång som hon är. Vi behövde alltså vara två personer för jobbet. En liten stund var vi fyra. Jag passade nämligen på att fråga våra vänner på grannbåten Dolly om de hade några smarta tankar för att hjälpa oss lösa det problem som uppstod vid främre lasken. Vi kunde inte komma åt från insidan där eftersom ena bränsletanken sitter innanför. Vi stod handfallna inför hur vi skulle gå till väga för att tvinga in bordet på plats. Dolly-männen klurade lite och likt Baltazar kom de på det. Vi nyttjade tving och några rejäla plankor mellan stöttorna för att få spänn mot en planka som gick ner till bordet. Lätt som en plätt! Förra året lärde vi oss tillräckligt om infästning för att denna gång göra rätt på första försöket. Det blev två rejäla ekspikar vid främre lasken. Lite lindrev under skallen och doppade i tjära ska de nog göra sitt jobb i många år. Med tanke på det fenomenala skicket på de spikar jag drog ur spanten för några veckor sedan bör de hålla femtio till hundra år. Min svåger trampade på en över hundra år gammal spik i somras. Han fick åka till sjukhuset och få sig en spruta. Men så var det ju inte en sån spik man har till sitt träfartyg heller.

Vi nöjde oss med denna infästning idag eftersom jag fick ont i handleden och ville spara mig. Resten sitter med tving så länge.

When it rains it pours

Det har sannerligen störtregnat i några dagar nu. Tidigare under sommaren var det värmerekord. Jag är inte en person som klagar på värme i Sverige, det går ju alltid över alldeles för fort. I anslutning till dessa heta dagar tyckte jag att det var en bra idé att ligga under ett plåttak och snickra ett loft. Jag borde ha varit på båten istället, ty veckan efter hade utnämnts till båtvecka men det blev blott två och en halv dag av båtsnickrande. Hann ändå göra en del, men bilder på dessa insatser kommer senare. Idag visar jag istället två bilder från förra sommaren då jag och Zoid hade premiär för att montera fribord. Bilderna är inte tagna av mig vilket är anledningen till att de publiceras först ett år senare.

Snabb info

Mängden inlägg på denna blogg har i år varit blygsam, jag vet, men jag har inte varit inaktiv. En hårddisk gick sönder för mig just som jag skulle till att lägga ut några fina bilder. Uppdateringar kommer strax.

Inspiration via Linnea

I höstas tipsade mig en båtgranne om en bok som han hade haft mycket glädje av när han renoverade sin nu mycket fina fiskebåt. Jag skulle gärna få låna hans exemplar. Det visade sig helt snart att detta var precis den bok jag letat efter i flera år utan att veta att den fanns. I boken “Linnea – en svensk fraktseglare” berättar författaren Egil Bergström om hur han köper sitt träfartyg i slutet av 60-talet och om sina äventyr med båten, vilket inkluderar hur de omfattande renoveringsarbetena gått tillväga. Boken inleds med båtens historik, bland annat genom en liten berättelse författad av en farbror som i sin ungdom arbetat på fartyget.

Egil är inte en kille som ger sig. Finns det inget varv får man väl bygga sig ett. Skutan har fått kattrygg? Kan man väl ordna.

Jag insåg ganska fort att jag behövde ett eget exemplar av boken eftersom jag högst troligen kommer återvända till den många gånger. Ett antikvariat i Norrköping försåg mig. Ungefär halvvägs kommen känner jag att det var en mycket bra investering.

Om våren, om våren, det är en bedräglig tid

För man vet ju inte hur länge den behagar hålla på. Idag höll den på jättefint, i alla fall på eftermiddagen då jag fick chansen att göra nytta under mer än en halvtimme i taget. Planen var att montera en bom till låset på containern, en bom som min svägerska svetsat. Tyvärr hade jag bara två av sex nödvändiga muttrar i rätt storlek, så det blev till att hitta på annat. Jag städade lite, fikade med en båtgranne, pratade med en ny båtgranne, täckte in en öppen ventilator, sjösatte flotte och hängde över en presenning som inte var i trasor. Ständigt dessa presenningar… Det var en mycket behaglig dag för lite verksamhet på kajen.